Artros i axeln

Artros i axeln (axelartros) är en degenerativ ledsjukdom som drabbar axelleden och kan orsaka smärta, stelhet och nedsatt rörlighet. Även om artros oftare förekommer i knän och höfter kan axelleden också påverkas. Både yngre och äldre personer kan uppleva besvär i axeln till följd av artros – dock är det vanligast hos personer över medelåldern. I den här guiden förklarar vi vad axelartros är, vilka symptom som är vanliga (inklusive hur det känns att ha artros i axeln), möjliga orsaker och riskfaktorer, hur diagnosen ställs samt vilka behandlingsmetoder som finns. Vi fokuserar särskilt på de behandlingar som Naprapatlandslaget erbjuder, såsom manuella tekniker, träningsterapi och rådgivning, och vi ger råd om hur du kan förebygga och långsiktigt hantera axelartros.

Vad är artros i axeln?

Artros är en kronisk ledsjukdom som innebär att det skyddande ledbrosket i leden bryts ned snabbare än det byggs upp. I axeln kan artros drabba axelns huvudled (glenohumeralleden) – där överarmsbenets kulle (humerus) möter skulderbladets ledpanna – eller den mindre nyckelbensleden (acromioclavikularleden, AC-leden) mellan nyckelbenet och skulderbladet. Artros i AC-leden kallas specifikt AC-ledsartros och är relativt vanlig hos personer som belastat axeln mycket (t.ex. tyngdlyftare eller hantverkare). När man i vardagligt tal säger ”artros i axeln” syftar man oftast på slitage i själva axelkulleden (glenohumeralleden).

Vid axelartros bryts brosket gradvis ned i den drabbade leden. Brosket fungerar normalt som en glatt yta och stötdämpare mellan benen i leden. När brosket tunnas ut och skadas kan det leda till att benändarna kommer närmare varandra och nöter mot varandra. Kroppen kan reagera genom att bilda benpålagringar (osteofyter) kring leden i ett försök att stabilisera den, vilket tyvärr ofta bidrar till stelhet. Leden kan också bli inflammerad i kapsel och kringliggande vävnad på grund av irritation. Allt detta resulterar i att axelleden inte rör sig lika smidigt som tidigare och att man upplever smärta och minskad rörlighet. Artros utvecklas vanligen under lång tid. Det är inte en akut skada utan snarare en gradvis förändring i leden. Primär axelartros uppstår utan en tydlig yttre skada som orsak, till skillnad från sekundär artros som kan utvecklas efter en allvarlig axelskada (till exempel efter en fraktur eller flera axelluxationer). I denna guide fokuserar vi på primär, ålders- eller belastningsrelaterad artros i axeln.

Sammanfattningsvis är artros i axeln en process där axelns ledbrosk successivt slits ner. Detta leder inte sällan till att axelleden känns stel och öm och att funktionen i vardagen påverkas. Men hur vet man att det är artros? Låt oss titta närmare på vanliga symptom – och hur det faktiskt känns att ha axelartros.

Symptom på artros i axeln

Axelartros ger oftast smygande besvär. Till en början kan symptomen vara milda och lätta att ignorera. Man kanske märker en stelhet på morgonen eller efter att ha suttit stilla en längre stund, eller en diffus värk i axeln vid vissa rörelser. Med tiden tenderar besvären att öka i intensitet. Här är vanliga symptom vid artros i axeln:

• Smärta i axeln: Värk eller ömhet djupt inne i axelleden är ofta det första tecknet. Smärtan kommer typiskt när man använder armen, särskilt vid rörelser ovanför huvudhöjd eller när man vrider armen utåt/inåt. Till en början kan axeln göra ont bara vid belastning – till exempel när man lyfter något tungt, tränar eller arbetar med armarna över huvudet. Efterhand kan smärtan även komma vid lättare vardagsaktiviteter, och i ett mer framskridande skede kan den kännas av även i vila. Nattlig smärta är också vanligt när artrosen blivit mer uttalad – man kan få ont av att ligga på den drabbade axeln, vilket stör sömnen.
  
  
• Stelhet: Axelleden blir stel och rörelsen begränsas. Många upplever att axeln är särskilt stel på morgonen eller efter att man inte rört armen på ett tag. Det kan kännas trögt att komma igång med rörelsen – till exempel att det tar en stund på morgonen innan axeln “mjukar upp”. Stelheten kan göra det svårt att nå lika högt som förut eller vrida armen så långt bak som tidigare (till exempel att ta på sig jackan eller sträcka armen bakom ryggen).
  
  
• Begränsad rörlighet: Artrosen kan leda till en märkbar inskränkning i axelledens rörelseomfång. Man kanske inte kan lyfta armen lika högt upp som tidigare eller rotera den lika långt. Vissa får svårt att utföra vardagliga aktiviteter som kräver att armen lyfts upp eller ut åt sidan – till exempel att klä på sig (arm i ärm), tvätta håret, knäppa bh-band eller hämta något ur ett högt skåp.
  
  
• Krepitationer (ledljud): Vid rörelse kan man ibland höra eller känna ett knastrande, knäppande eller skrapande ljud i axeln. Detta beror på oregelbundenheter i leden, såsom ojämnt brosk eller benpålagringar som skaver. Ljuden i sig behöver inte vara smärtsamma, men de är en indikation på förändringar i leden. En del beskriver det som att det “skrapar” eller “hackar” när de rör på axeln.
  
  
• Ömhet och svullnad: Leder som drabbats av artros kan ibland bli något svullna eller upplevas svullnad/inflammerad. I axeln syns sällan någon kraftig svullnad utåt, men man kan känna lokal ömhet om man trycker över främre eller övre delen av axeln. Särskilt om AC-leden är drabbad kan det ömma på ovansidan av axeln vid beröring, och i perioder med mer inflammation kan området kännas varmt och lite svullet.
  
  
• Minskad styrka: När det gör ont att röra axeln undviker många instinktivt vissa rörelser. Det kan leda till att musklerna runt axelleden – särskilt rotatorkuffens muskler och skulderbladets stabiliserande muskler – försvagas över tid. Då orkar man ännu mindre innan smärta kommer, i en ond cirkel. Man kan märka att armen känns kraftlös, att det är svårare att lyfta saker eller att man tappar föremål vid utsträckt arm. Muskelsvaghet kan alltså både vara ett symptom och en följd av axelartros.
  
  

Notera att hur mycket besvär man får av axelartros varierar. Vissa kan ha tydliga röntgenförändringar (slitage) men relativt lite smärta, medan andra kan ha mycket smärta trots måttliga förändringar. Ofta kommer dock smärta och stelhet hand i hand.

Hur känns artros i axeln?

Att beskriva hur det känns att ha artros i axeln kan ge en tydligare bild av symptomen. Många patienter hos Naprapatlandslaget berättar liknande upplevelser:

”Det började som en molande värk djupt inne i axeln som jag mest kände av när jag lyfte armen över huvudet eller sträckte mig efter något. I början gick det över när jag vilade, men nu kan axeln värka även på kvällen efter en dag av aktivitet. Ibland vaknar jag på natten av att axeln känns öm, särskilt om jag råkat ligga på den sidan. Axelleden känns stel – som att något tar emot inuti när jag försöker rotera armen eller lyfta den högt. Vissa rörelser gör att det knäpper till eller krasar lite i axeln. Det är inte alltid smärtsamt när det knäpper, men det påminner mig om att något inte är helt bra i leden. Vissa dagar är det bättre, andra sämre. När det är sämre känner jag av axeln nästan hela tiden – en dov, tröttande värk – och jag märker att jag undviker att använda armen i onödan. Det påverkar mig i vardagen; till exempel har jag svårt att tvätta håret eller ta på mig tröjan utan att pausa rörelsen på grund av obehaget.”

Kort sagt upplevs axelartros ofta som en ihållande, dov smärta kombinerat med stelhet och svårigheter att röra armen fullt ut. Besvären kommer smygande och förvärras gradvis. För den som drabbas kan det vara frustrerande – axeln som brukade fungera problemfritt börjar plötsligt sätta gränser för vad man klarar av. Som tur är finns det sätt att både förstå varför artros uppstår och strategier för att hantera den, vilket vi kommer att gå igenom.

Orsaker och riskfaktorer

Varför får man artros i axeln? Orsakerna är ofta mångfacetterade, där flera faktorer samverkar. Artros betraktas inte längre enbart som en ”slitage på grund av hög ålder”-åkomma, utan ses som ett resultat av både biologiska och livsstilsrelaterade faktorer. Här är några kända orsaker och riskfaktorer för axelartros:

• Ålder och naturligt slitage: Högre ålder är den starkaste riskfaktorn för artros i alla leder. Broskets kvalitet förändras med åren – det blir tunnare och mindre elastiskt, och ledens självläkande förmåga minskar. Axelartros är ovanligt före 50 års ålder (om det inte finns särskilda omständigheter), men efter 60-65 ökar förekomsten markant. Det är dock viktigt att påpeka att ålder i sig inte garanterar artros – många äldre har utmärkta axlar – men risken ökar med stigande ålder.
  
  
• Ärftlighet: Genetiska faktorer spelar en betydande roll. Om nära familjemedlemmar (föräldrar eller syskon) drabbats av artros ökar risken att man själv utvecklar det. Vissa människor ärver egenskaper i brosk och leder som gör dem mer mottagliga för slitage eller mindre effektiva på reparation.
  
  
• Tidigare axelskada: En större skada i axelleden kan leda till sekundär artros åratal senare. Exempelvis kan en allvarlig fraktur som involverar leden, upprepade axelluxationer (axeln ur led) eller en omfattande rotatorcuff-skada öka risken för att det utvecklas artros i den leden på sikt. Brosket kan ha skadats vid skadetillfället eller leden kan ha blivit något instabil, vilket gör att den slits fortare. I denna guide fokuserar vi visserligen på primär artros, men det är bra att känna till att gamla skador kan vara en bakomliggande orsak hos en del patienter.
  
  
• Tung eller repetitiv belastning: Hur vi belastar axelleden genom livet påverkar dess slitage. Vissa yrken och idrotter med långvarig, upprepad axelbelastning kan öka risken för artros. Till exempel kan personer som under många år arbetat med händerna över huvudet (målare, elektriker, byggarbetare) eller lyft tungt i monotona rörelser få mer slitage i axlarna. Likaså kan elitidrottare inom kastgrenar, tyngdlyftning eller simning belasta axelleden hårt under lång tid. Upprepad mikrotrauma och överanvändning kan påskynda broskets nedbrytning.
  
  
• Obalans och svaga muskler: Axeln är en komplicerad led med många muskler som stabiliserar och styr rörelserna. Om musklerna kring axeln (rotatorkuffen, skulderbladsmusklerna med flera) är svaga eller i obalans, får brosket ta emot mer belastning direkt vid rörelse. God muskelstyrka fungerar som stötdämpning och skydd för leden. Personer med dålig hållning eller obalanser (till exempel mycket stark framsida av axeln/bröstet och svag baksida) kan belasta leden felaktigt över tid, vilket ökar slitaget.
  
  
• Övervikt och metabol hälsa: Hög kroppsvikt är inte lika direkt kopplat till axelartros som till knä- och höftartros, eftersom axeln inte bär kroppsvikten. Dock har studier visat att överviktiga oftare drabbas även av artros i icke viktbärande leder (som händer och axlar). En orsak kan vara att fettvävnad utsöndrar inflammatoriska ämnen som kan påverka lederna negativt. Dessutom kan övervikt begränsa ens benägenhet att röra sig och träna, vilket kan leda till svagare muskler och ökad risk för artros.
  
  
• Kön och hormonella faktorer: Kvinnor löper något högre risk för artros i många leder efter klimakteriet jämfört med män i samma ålder. Detta tros hänga ihop med hormonförändringar (minskning av östrogen kan påverka ledbroskets metabolism). För axelartros är skillnaden mellan könen inte lika uttalad som för t.ex. knäartros, men kvinnligt kön efter menopaus kan bidra som riskfaktor. I yngre år har män och kvinnor mer likartad risk, eller något högre hos män – troligen för att män i genomsnitt utsätter sina axlar för fler traumatiska skador inom vissa yrken och sporter.
  
  

Ofta är det en kombination av flera av ovanstående faktorer som leder till att artros utvecklas. Man kan till exempel ha en ärftlig benägenhet och ha belastat axlarna tungt i jobbet. Ju fler riskfaktorer som föreligger, desto större sannolikhet att brosket slits ned över tid. Den goda nyheten är att många riskfaktorer går att påverka själv – till exempel muskelstyrka, belastningsmönster och vikt – vilket innebär att man genom sin livsstil kan minska risken eller bromsa utvecklingen. I slutet av guiden återkommer vi till förebyggande råd.

Diagnostik – hur upptäcks artros i axeln?

Misstänker du att dina axelbesvär beror på artros? En korrekt diagnos är viktig för att få rätt behandling och rådgivning. Axelartros kan ibland förväxlas med andra axelåkommor, såsom impingement (inklämning av senor), bursit (slemsäcksinflammation), frusen axel (adhesiv kapsulit) eller en rotatorcuff-skada. Dessa tillstånd kan ge liknande symtom – smärta och stelhet – men har olika orsaker och behandlas på olika sätt. Därför bör man låta en kunnig vårdgivare göra en bedömning istället för att själv dra slutsatser.

Diagnosprocessen vid misstänkt axelartros brukar inkludera:

• Sjukhistoria (anamnes): Terapeuten eller läkaren börjar med att ställa frågor om dina besvär. Man går igenom hur och när smärtan började, hur den känns, om vissa rörelser eller aktiviteter utlöser besvär, om smärtan även kommer i vila eller på natten, samt om du haft någon tidigare axelskada. Man tittar också på allmänna riskfaktorer – till exempel din ålder, arbetsbelastning, annan sjukdomshistorik och om artros finns i släkten. Denna information ger en bild av vad som kan ligga bakom och om artros är troligt.
  
  
• Klinisk undersökning: Därefter undersöks axeln fysiskt. En terapeut hos Naprapatlandslaget kommer att inspektera din hållning och axelns utseende, känna på strukturerna runt leden och testa axelledens rörelseomfång. Typiskt vid artros ser man inskränkt rörlighet i vissa riktningar (ofta utåtrotation och lyft åt sidan/uppåt) samt att det kan kännas/lyssnas knaster vid rörelse. Terapeuten kan utföra specifika tester för att utesluta andra diagnoser – till exempel impingement-tester, stabilitetstester för axelns senor, och kontroll av om nerverna löper fritt. Ofta testar man även styrkan i musklerna kring axeln. Vid artros kan styrkan vara nedsatt eller smärtande, men senfunktionen (att senorna håller) är intakt – till skillnad från en rotatorcuffruptur där man tappar kraft markant i en viss rörelse. Undersökningen hjälper behandlaren att avgöra om mönstret av stelhet och smärta stämmer överens med artros.
  
  
• Bilddiagnostik vid behov: Artros i axeln kan ofta misstänkas kliniskt utifrån symtom och undersökning, men för en definitiv diagnos används ibland bilddiagnostik. En vanlig metod är röntgen, där man kan se tecken på artros såsom minskat avstånd mellan ledens ben (broskreduktion), osteofyter (benpålagringar) och eventuellt förtätning av underliggande ben. Röntgen kan bekräfta artros och ge en uppfattning om dess grad. Det är dock värt att nämna att röntgenfynd och upplevda symtom inte alltid korrelerar exakt – man kan ha mycket artros synligt på röntgen men relativt lite smärta, och vice versa. Ibland görs en magnetkameraundersökning (MR) av axeln, främst om vårdgivaren misstänker att något annat tillstånd döljer sig bakom smärtan (t.ex. skador på mjukdelar som inte syns på röntgen). MR kan ge en detaljerad bild av brosk, senor och muskler, och hjälpa till att utesluta andra diagnoser eller bedöma omfattningen av artrosen i detailj. Naprapatlandslaget som organisation utför inte röntgen eller MR själva, men våra terapeuter har god kunskap om när en sådan undersökning kan vara motiverad och kan vid behov hänvisa dig vidare för detta genom din läkare eller försäkring. Vissa Naprapatlandslaget-kliniker har även tillgång till diagnostiskt ultraljud för att bedöma strukturer i axeln; medan ultraljud inte kan visualisera brosket lika bra som röntgen/MR, kan det användas för att utesluta andra problem (som senrupturer eller inflammation) och ge en helhetsbild av axelns tillstånd.
  
  

Sammantaget ställs diagnosen axelartros genom en kombination av samtal, klinisk undersökning och eventuellt bilddiagnostik. Det viktigaste är att en erfaren terapeut eller läkare gör en helhetsbedömning. Hos Naprapatlandslaget är våra terapeuter specialiserade på muskel- och ledproblem, inklusive axelbesvär. De kan oftast identifiera tecken på artros och samtidigt utesluta andra orsaker till axelsmärta. Om artros konstateras (eller misstänks starkt) kan man därefter lägga upp en lämplig behandlingsplan.

Behandling av artros i axeln

Behandling av axelartros syftar till att lindra smärta, förbättra axelns rörlighet och styrka samt hjälpa patienten att klara sina dagliga aktiviteter trots det slitna brosket. Artros går tyvärr inte att “bota” i bemärkelsen att brosket helt återställs, men med rätt åtgärder kan man bromsa utvecklingen, minska besvären och i många fall leva ett aktivt liv med god funktion.

Den rekommenderade förstahandsåtgärden vid artros – oavsett led – är konservativ behandling, vilket innebär icke-kirurgiska insatser som träning, manuell terapi och livsstilsförändringar. Kirurgi (såsom axelprotesoperation) ses som sista utväg vid mycket svår artros när inget annat gett tillräcklig hjälp.

Naprapatlandslagets behandlingsfilosofi

På Naprapatlandslaget möter vi dagligen patienter med axelbesvär, inklusive artros. Vår behandlingsfilosofi bygger på en helhetssyn och en tro på kroppens anpassnings- och läkningsförmåga. En terapeut hos Naprapatlandslaget tittar alltid på hela bilden bakom besvären – vi fokuserar inte enbart på den smärtande leden utan även på kringliggande muskulatur, andra leder som påverkar axelns funktion (t.ex. bröstrygg, skulderblad), samt patientens arbetsmiljö och livsstil. Genom att både behandla symtomen direkt och adressera underliggande orsaker (såsom muskulära obalanser eller felaktiga belastningsmönster) strävar vi efter en långsiktig förbättring. Varje patient genomgår först en noggrann undersökning (som vi beskrev ovan) för att säkerställa diagnosen och förstå just din situation. Därefter lägger terapeuten och patienten gemensamt upp en individuell behandlingsplan anpassad efter symptomens svårighetsgrad, patientens mål och eventuella andra hälsotillstånd. Behandlingen vid axelartros innefattar ofta en kombination av manuella tekniker för att direkt minska smärta och öka rörligheten, samt rehabiliterande träning och rådgivning för att stärka axeln och förebygga att besvären förvärras.

Manuella behandlingsmetoder

Naprapatlandslagets terapeuter är experter på en rad olika manuella behandlingstekniker – det vill säga metoder där terapeuten med sina händer (och ibland hjälpmedel) behandlar leder och mjukdelar. Vid artros i axeln kan flera manuella tekniker användas för att lindra besvären:

• Ledmobilisering och justering: Terapeuten utför specifika mobiliseringar eller ledmanipulationer i axelleden (och ibland även i närliggande leder som nacke eller bröstrygg om dessa påverkar axelns rörelse). Mobilisering innebär att man med kontrollerade rörelser tar leden mot sitt ytterläge för att förbättra rörelseomfånget, medan manipulation (justering) är en snabb, liten rörelse i ledens ytterläge som kan ge en knäppljud (“knäck”) och omedelbar tryckminskning. Syftet med ledmobilisering/justering är att återställa normal rörlighet i en stel led. I en axel med artros kan kapsel och omkringliggande strukturer ha blivit strama; försiktig mobilisering hjälper till att “lösgöra” leden så att den rör sig friare. Detta kan minska smärtan (som ofta delvis beror på att stela strukturer kläms och irriteras) och förbättra funktionen. Efter mobilisering upplever många patienter att axeln känns lättare att röra och att “låsningskänslan” minskar.
  
  
• Mjukdelsbehandling: Denna kategori innefattar behandling av muskler, senor och annan mjukvävnad runt axelleden. Terapeuten kan använda olika tekniker som massage, triggerpunktsbehandling, töjning (stretching) och muskeltöjningsmetoder. Vid axelartros blir ofta musklerna runt axeln spända – både av smärta och som kompensation för den stela leden. Genom mjukdelsbehandling kan man minska muskelspänningar och öka blodcirkulationen lokalt. Till exempel kan terapeuten massera och töja på överansträngda muskler i nacke/axlar (som trapezius och deltoideus) eller runt skulderbladet, vilket kan ge en direkt smärtlindring och ökad rörlighet. Triggerpunktstekniker kan lösa upp ”muskelknutor” som bidrar till värk. Ökad blodgenomströmning hjälper också kroppen att transportera bort inflammatoriska substanser. Sammantaget avlastar mjukdelsbehandling leden genom att omgivande vävnader blir mjukare och mer elastiska.
  
  
• Dry needling / medicinsk akupunktur: Detta är en teknik där mycket tunna nålar sticks in i specifika punkter i muskler eller senfästen – ofta i så kallade triggerpunkter eller spända muskelstråk. Naprapatlandslaget har många terapeuter med vidareutbildning i medicinsk akupunktur. Dry needling syftar till att dämpa smärta och minska muskelspänningar, samt stimulera kroppens egen läkningsförmåga. När nålar sätts i en muskel ökar blodflödet i området och kroppen frisätter egna smärtlindrande ämnen (endorfiner). Detta kan leda till att smärtan i och kring axelleden lindras och att rörelsefunktionen förbättras. I fallet axelartros kan terapeuten exempelvis sätta nålar i muskler som är spända runt axeln, såsom de små rotatorkuffmusklerna på baksidan av axeln eller i övre delen av ryggen, för att reducera värk. En del patienter får god smärtlindring av denna metod, särskilt i kombination med de ovanstående teknikerna.
  
  

Alla manuella tekniker anpassas efter varje patients behov och tolerans. Behandlingen görs skonsamt men effektivt – tanken är att uppnå smärtlindring utan att provocera leden. Ofta kombinerar terapeuten flera metoder under samma besök (t.ex. både ledmobilisering och muskelbehandling) för bästa resultat. Genom att behandla både själva leden och kringliggande mjukdelar kan man bryta den onda cirkeln av smärta och stelhet. När smärtan minskar och rörligheten ökar blir det dessutom lättare för patienten att komma igång med nödvändig träning, vilket är nästa viktiga del.

Träning och rehabilitering (övningsterapi)

Träning utgör hörnstenen i behandlingen av artros, även i axelleden. Naprapatlandslagets filosofi är att aktiv rehabilitering – i form av anpassade övningar – är avgörande för långsiktig förbättring. Genom träning stärker man musklerna som stabiliserar axeln, förbättrar rörligheten och hjälper leden att tåla vardagens belastningar bättre.

En terapeut kommer att ge dig individanpassade övningar utifrån din förmåga och smärtnivå. Initialt kan det handla om rörlighetsövningar för axeln och skulderbladet, för att bibehålla eller öka rörelseomfånget. Till exempel pendelrörelser med armen, försiktiga stretchövningar för bröst- och axelmuskulaturen, och övningar där du med hjälp av den friska armen eller en käpp lyfter den stela armen så högt du tolererar. Parallellt fokuserar man på styrkeövningar för axelns muskulatur när smärtan tillåter – ofta inriktat på rotatorkuffen (de djupa axelmusklerna som centrerar ledhuvudet i skulderbladets ledpanna) och skulderbladets muskler som trapets och serratus anterior. Exempel på övningar kan vara utåtrotationsträning med gummiband, roddövningar för skulderbladen, eller lätta lyft åt sidan/framsidan för att stärka deltoideus. Till en början sker övningarna med mycket lätta vikter eller bara egen arm, och fokus ligger på korrekt teknik inom smärtgränsen. Allteftersom styrkan och rörligheten förbättras kan belastningen ökas gradvis.

Syftet med träningen är flerdelat:
– Starka och uthålliga muskler runt axelleden avlastar brosket, eftersom musklerna tar upp en större del av belastningen vid rörelse och aktivitet.
– God rörlighet motverkar att leden “stelnar till” ytterligare; rörelse stimulerar dessutom ledbrosket och ledvätskan så att broskcellerna får näring (brosk mår bra av regelbunden, icke-smärtsam rörelse – ”lagom motion smörjer leden”).
– Träning förbättrar koordinationen och kontrollen i axeln, vilket minskar risken för felbelastning eller att man gör en rörelse som “hugger till” i leden.
– Egenkontrollen ökar: patienten lär känna vad som funkar och inte, och får verktyg att själv hantera sina besvär genom övningar hemma.

Naprapatlandslagets terapeuter fungerar här som coach och guide. De ser till att du utför övningarna rätt, justerar dem efter hand och stegrar träningen i lagom takt. Ibland kan det vara aktuellt att avlasta leden i vissa perioder – exempelvis genom lättare träning i varmvattenbassäng eller med hjälp av gummiband istället för tyngre vikter – för att sedan bygga uppåt. Du får ofta med dig ett träningsprogram hem och uppmanas att göra dina övningar regelbundet (ofta dagligen eller några gånger i veckan). Övningarna behöver inte ta lång tid per gång, men kontinuiteten är viktigare än intensiteten i början. Terapeuten följer upp dina framsteg vid återbesök och justerar programmet utifrån hur axeln svarar.

Studier har visat att rätt anpassad träning kan minska smärtan och öka funktionen vid artros lika bra som eller bättre än många mediciner. Det kräver tålamod – effekten kommer gradvis över veckor och månader – men är oftast långvarig och utan biverkningar. Hos Naprapatlandslaget lägger vi stor vikt vid att du förstår övningarnas syfte och utför dem säkert, så att träningen verkligen blir av och ger resultat.

Rådgivning och livsstilsåtgärder

Utöver direkt behandling med händerna och träningsprogrammet, får du hos Naprapatlandslaget omfattande rådgivning. Det handlar om att ge dig kunskap och verktyg att hantera din axelartros i vardagen. Några exempel på vad rådgivning kan innefatta:

• Ergonomiska råd: terapeuten hjälper dig att identifiera rörelser eller arbetsställningar som kan provocera axeln i onödan. Du kan få råd om hur du ska anpassa ditt arbete eller dina fritidsaktiviteter för att minska belastningen på axeln. Till exempel tips om lyftteknik, hur du kan undvika att arbeta med armarna över huvudet under för långa stunder utan paus, eller hur du placerar datorskärm och stol för bättre sittställning om du har kontorsarbete (en bra hållning av skuldrorna avlastar axlarna). Små justeringar i vardagen kan göra stor skillnad över tid.
  
  
• Aktivitetsanpassning: Helt vila en ond axel under lång tid är sällan bra, men det gäller att hitta en balans. Du får vägledning i vad du kan göra själv för att må bättre – vilka rörelser som är bra att göra ofta (t.ex. lätta rörlighetsövningar för att hålla igång leden) och vilka du bör undvika eller vara försiktig med (t.ex. tunga lyft rakt ut från kroppen eller repetitiva över-axelhöjd aktiviteter under skov av smärta). terapeuten kan också diskutera alternativa träningsformer: kanske kan du fortsätta med din favoritträning men göra vissa övningar annorlunda eller byta ut övningar som gör ont mot skonsammare alternativ.
  
  
• Smärthantering: Råd om hur du kan lindra smärtan på egen hand ingår oftast. Till exempel kan värme hjälpa vid artros – många patienter upplever att en varm dusch på morgonen gör axeln mjukare, eller att värmekudde lindrar värken när axeln känns stel. En terapeut kan rekommendera ett sådant egenbruk av värme, eller lätt självmassage med hjälp av en tennisboll mot väggen för att mjuka upp muskler. Även kyla kan ibland dämpa värk eller inflammation efter aktivitet, så det kan vara individuellt vad som känns bäst. Du kan även få information om smärtstillande läkemedel: Ibland kan receptfria preparat som paracetamol eller milda antiinflammatoriska gel/salva användas tillfälligt för att hantera en besvärlig dag, men alltid med försiktighet och i samråd med läkare om det behövs regelbundet. Terapeuter skriver inte ut läkemedel, men de är kunniga om deras effekter och kan råda dig att prata med din husläkare om t.ex. antiinflammatoriska mediciner eller tillskott om det bedöms nödvändigt.
  
  
• Patientutbildning: En viktig del i att bygga förtroende och minska oro är att du får förståelse för din diagnos. Naprapatlandslagets terapeuter tar sig tid att förklara vad artros innebär – till exempel att “lite smärta är inte farlig” att känna vid träning, vad som händer i leden rent fysiologiskt, och varför de olika delarna av behandlingen är viktiga. När du vet mer om tillståndet är det ofta lättare att hantera – osäkerheten minskar och man vågar röra sig på rätt sätt utan onödig rädsla. Denna pedagogiska del kan liknas vid en personlig ”artrosskola” där du får ställa frågor och lära dig om allt från träningens påverkan på brosket till hur lång tid förbättring kan ta.
  
  

Genom kombinationen av manuell behandling, träning och rådgivning adresserar Naprapatlandslaget både de kortsiktiga behoven (smärtlindring här och nu) och de långsiktiga (bättre funktion och egenförmåga). Våra erfarna terapeuter har behandlat många fall av axelartros och vet att det ofta krävs en bred ansats för bästa resultat. Behandlingen planeras ihop med dig som patient – dina mål och din vardag tas i beaktande. Kanske vill du kunna sova en hel natt igen, klara ditt arbete utan värk eller fortsätta med en viss idrott; vi försöker optimera behandlingen för att uppnå just det målet.

Hur kan Naprapatlandslaget hjälpa dig?

Naprapatlandslagets mål är att varje patient med axelartros ska känna sig stöttad och utrustad att hantera sin situation. Initialt kan det innebära tätare besök och guidning, men på sikt strävar vi efter att du ska stå på egna ben med en stabil och funktionell axel så långt det är möjligt. Skulle besvären blossa upp någon gång (vilket kan ske till exempel vid ovanlig ansträngning eller bara som en del av sjukdomens naturliga vågor) finns vi där för att hjälpa dig komma på rätt spår igen.

Artros i axeln är en utmaning, men med kunskap, korrekt diagnos och en kombination av behandlingar går det att nå en betydligt bättre axelfunktion och mindre smärta. Naprapatlandslagets terapeuter har gedigen erfarenhet av axelbesvär och arbetar med både händer och hjärta – de manuella teknikerna lindrar dina aktuella besvär samtidigt som du får lära dig hur träning och livsstilsval kan förbättra din ledhälsa. Genom att följa de råd och övningar du får, och kanske göra några förändringar i vardagen, kan du ta kontroll över situationen istället för att låta artrosen styra ditt liv.

Du ska inte behöva acceptera axelsmärta som en permanent del av vardagen. Med professionell hjälp och eget engagemang finns goda möjligheter att fortsätta leva aktivt, sova gott om natten och använda din arm nästan som förut. Naprapatlandslagets team finns redo att vägleda dig – från diagnos och behandling till förebyggande strategier – så att du kan uppleva en bättre axelhälsa och en högre livskvalitet trots artros. Vi hoppas att denna guide har gett dig klarhet och hopp, och vi finns här om du behöver oss på vägen mot en smidigare och starkare axel.

Vart hittar man Naprapatlandslagets terapeuter?

Ole A. Haslestad – Naprapat och Medgrundare Naprapatlandslaget

Ole är legitimerad Naprapat sedan 2003, och har skrivit 4 publikationer/ böcker om hälsa. Han är i dag Marknadschef och skriver artiklar för Naprapatlandslaget, och vidareutbildar även terapeuter.

Artikelförfattare Ole A. Haslestad