Artros i foten

Artros är en av de vanligaste ledsjukdomarna och kan drabba många olika leder i kroppen, inklusive foten. Att få en artrosdiagnos kan väcka många frågor och funderingar. Kanske upplever du smärta och stelhet som begränsar din vardag? Den här texten är skriven för att ge dig som patient en djupare förståelse för vad artros i foten innebär, hur vi på Naprapatlandslaget ser på diagnos och behandling, samt vad du själv kan göra för att hantera dina besvär och förbättra din funktion. Vårt mål är att ge dig kunskap och verktyg för att leva ett så aktivt och smärtfritt liv som möjligt, trots artros.

Vad är artros?

Artros, ibland kallad ledsvikt, är den vanligaste formen av ledsjukdom i Sverige och globalt, särskilt bland personer över 50-65 år, även om yngre personer också kan drabbas. Sjukdomen kännetecknas primärt av att ledbrosket, den skyddande vävnaden som täcker benändarna i en led, gradvis bryts ner. I en frisk led råder en fin balans mellan uppbyggnad och nedbrytning av broskceller, en process som är nödvändig för att bibehålla broskets kvalitet och funktion. Vid artros rubbas denna balans, och nedbrytningen sker snabbare än återuppbyggnaden. Detta leder till att brosket blir tunnare, ojämnare och i vissa fall kan försvinna helt inom vissa områden av leden.  

Det är dock viktigt att förstå att artros är mer än bara en brosksjukdom. Hela leden påverkas, inklusive det underliggande benet (som kan bli förtätat och bilda benpålagringar, så kallade osteofyter), ledkapseln, ledbanden och musklerna runt leden. Inflammation kan också förekomma i leden, särskilt i perioder av ökade besvär, vilket bidrar till smärta och svullnad.  

Att beskriva artros enbart som ”slitage” eller ”förslitning” ger en ofullständig bild. Det är snarare en aktiv biologisk process i leden där flera vävnader är involverade. Denna förståelse är central, eftersom den belyser att leden inte är ”slut” och att det finns möjligheter att påverka sjukdomsförloppet positivt. Behandlingar som fokuserar på att stärka muskulaturen runt leden och stimulera leden genom anpassad belastning, såsom träning, kan förbättra funktionen och lindra symtomen.  

Varför drabbas foten?

Foten är en komplex struktur som består av 26 ben och 33 leder, tillsammans med ett nätverk av muskler, senor och ligament. Dess funktion är att bära upp hela kroppsvikten, agera stötdämpare och möjliggöra förflyttning över olika underlag. Denna konstanta belastning gör fotens leder sårbara för att utveckla artros. Artros kan drabba en eller flera av fotens leder, vilket leder till varierande symtom och funktionsnedsättningar beroende på vilka leder som är påverkade.  

Vad händer i foten vid artros?

Nedbrytning av ledbrosk

Ledbrosket har en avgörande roll för ledens funktion. Det är en slät, elastisk vävnad som täcker benytorna där de möts i en led. Brosket minskar friktionen, fungerar som stötdämpare och möjliggör smidiga rörelser. Vid artros sker en gradvis nedbrytning av detta brosk. Det blir tunnare, ytan blir ojämn och ”fransig”, och sprickor kan uppstå. I senare skeden kan brosket försvinna helt, vilket leder till att benändarna gnids direkt mot varandra (”ben mot ben”). Detta orsakar smärta, inflammation och ytterligare skada på benytorna.  

Vanliga drabbade leder

Artros kan uppstå i princip i vilken led som helst i foten, men vissa leder drabbas oftare än andra:

• Stortåleden (Metatarsofalangealled 1 – MTP-1): Detta är en av de vanligaste platserna för artros i foten. Tillståndet kallas ofta Hallux Rigidus, vilket betyder ”stel stortå”. Karaktäristiska symtom är smärta och stelhet i stortåns grundled, särskilt vid gång när tån böjs uppåt under frånskjutet (avvecklingen av steget). Rörligheten, framför allt förmågan att böja tån uppåt (dorsalflexion), minskar. Det är också vanligt med benpålagringar (osteofyter) som bildas runt leden, oftast på ovansidan, vilket kan skapa en knöl som trycker mot skor och orsakar smärta.  

• Mellanfoten (Tarsometatarsalleder och intertarsalleder): Artros i mellanfotens leder är också relativt vanligt. Det kan ge smärta och stelhet mitt på fotryggen eller under fotvalvet. Besvären kan förvärras vid gång på ojämnt underlag, då foten har svårare att anpassa sig. Tidigare skador, som Lisfrancs skada, eller felställningar som plattfothet kan öka risken för artros i mellanfoten.  

• Fotleden (Talocruralleden): Även om det är mindre vanligt än artros i knä eller höft, kan även den övre fotleden drabbas. Fotledsartros är ofta sekundär, vilket innebär att den utvecklas som en följd av en tidigare skada, såsom en fotledsfraktur eller upprepade, kraftiga stukningar. Symtomen inkluderar smärta vid belastning, stelhet (särskilt igångsättningsstelhet), svullnad runt fotknölarna och ibland en känsla av instabilitet eller att fotleden viker sig.  

Att förstå vilken eller vilka leder som är drabbade är avgörande. Symtombilden och de funktionella begränsningarna skiljer sig åt beroende på lokalisationen. Hallux rigidus påverkar främst frånskjutet i steget , medan fotledsartros kan ge en mer generell smärta och stelhet vid belastning. Artros i mellanfoten kan göra det svårt att gå på ojämna ytor. En noggrann naprapatisk undersökning är därför nödvändig för att ställa rätt diagnos och utforma en effektiv, individanpassad behandlingsplan.  

Orsaker och riskfaktorer för fotartros

Artrosutveckling är en komplex process där flera faktorer ofta samverkar. Det är sällan en enda orsak som ligger bakom, utan snarare en kombination av ärftliga anlag och yttre påverkan.

Varför utvecklas artros i foten?

Flera faktorer kan bidra till att artros utvecklas i fotens leder:

• Ålder: Risken för artros ökar generellt med stigande ålder. Detta beror delvis på att broskets förmåga att reparera sig och dess motståndskraft minskar över tid. Det är dock viktigt att understryka att artros inte är en oundviklig konsekvens av åldrande.  
• Tidigare skador: Detta är en mycket betydande riskfaktor, särskilt för fotledsartros. En tidigare fotledsfraktur, kraftig stukning eller annan ledskada kan skada brosket eller förändra ledens biomekanik, vilket ökar risken för artrosutveckling flera år senare. Även skador i tår eller mellanfot kan leda till artros i dessa leder. 
• Belastning: Både överbelastning och underbelastning kan vara skadligt. Överbelastning: Långvarig, repetitiv eller tung belastning, som i vissa yrken (t.ex. tungt manuellt arbete ) eller vid elitidrott, kan påskynda nedbrytningen av brosk.  Underbelastning: Fysisk inaktivitet är också en riskfaktor. Ledbrosket behöver lagom belastning för att få näring och bibehålla sin kvalitet. För lite rörelse och belastning kan leda till att brosket förtvinar.  
• Genetik/ärftlighet: Ärftliga faktorer spelar en betydande roll, uppskattningsvis 30-50% av risken. Om artros finns i släkten ökar risken att själv drabbas, möjligen på grund av ärftligt känsligare ledbrosk. Detta är särskilt tydligt vid handartros och generaliserad artros.  
• Biomekanik och felställningar: Hur foten är uppbyggd och hur den belastas under rörelse påverkar lederna. Avvikelser som plattfothet (låga fotvalv) eller cavusfot (höga fotvalv) kan leda till ojämn belastning på fotens leder och öka risken för artros. Även medfödda eller förvärvade felställningar, som exempelvis efter en skada, kan bidra. 
• Andra sjukdomar: Vissa sjukdomar ökar risken för artros. Inflammatoriska ledsjukdomar som reumatoid artrit (RA), gikt och psoriasisartrit kan direkt skada ledbrosket. Tidigare ledinfektioner (septisk artrit) kan leda till snabb artrosutveckling. Även metabola sjukdomar som hemokromatos kan vara en riskfaktor.  

Vem löper större risk för artros i foten?

Utöver de direkta orsakerna finns det faktorer som ökar en persons mottaglighet för att utveckla fotartros:

• Övervikt: Varje extra kilo kroppsvikt ökar belastningen på de viktbärande lederna i fötterna mångfalt vid gång och löpning. Övervikt är en stark riskfaktor, särskilt för knä- och höftartros, men även för fotartros. Även en måttlig övervikt (mindre än 10 kg) ökar risken.  
• Kön: Sammantaget drabbas kvinnor oftare av artros än män. Fördelningen kan dock variera beroende på vilken led som avses.  
• Muskelsvaghet: Svaga muskler runt fotleden, i underbenet och högre upp i rörelsekedjan kan leda till sämre stabilitet och stötdämpning, vilket ökar belastningen på lederna.  

Det är tydligt att utvecklingen av fotartros sällan beror på en isolerad faktor. Istället är det oftast ett samspel mellan flera av dessa riskfaktorer. En person kan ha en ärftlig benägenhet för svagare brosk , vara överviktig och dessutom råka ut för en fotledsstukning. Denna kombination av faktorer skapar en betydligt högre risk än om bara en faktor hade förelegat. Likaså kan en avvikande fotställning förstärka de negativa effekterna av långvarig ensidig belastning. Detta understryker vikten av ett helhetsperspektiv i den naprapatiska undersökningen. För att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat behöver man identifiera och, om möjligt, påverka alla bidragande faktorer – inte bara den enskilda leden utan även patientens vikt, muskelstyrka, biomekanik och belastningsmönster i vardagen.  

Symtom på fotartros

Symtomen vid artros i foten utvecklas ofta över tid och kan variera mycket från person till person och över tid. Det är inte ovanligt att uppleva perioder med mer intensiva besvär (skov) som följs av perioder med lindrigare eller inga symtom alls.  

Smärta – när och hur?

Smärta är det vanligaste och oftast det första symtomet vid fotartros. Smärtan upplevs typiskt:  

• Vid belastning: Smärtan utlöses eller förvärras när foten belastas, till exempel vid gång, löpning eller när man står upp under längre perioder.  
• Vid igångsättning: Det är vanligt att känna smärta och stelhet de första stegen efter att ha suttit eller legat stilla en stund, så kallad igångsättningssmärta.  
• I vila: I senare skeden av artros, eller vid perioder av inflammation i leden, kan smärta även upplevas i vila. Nattlig smärta kan vara ett tecken på mer uttalad artros och bör föranleda kontakt med vården.  

Smärtan beskrivs ofta som molande eller dov , men kan också vara skarpare, särskilt vid vissa rörelser. Ibland kan smärtan stråla ut från den drabbade leden.  

Stelhet – morgon och efter vila

Stelhet är ett annat typiskt kännetecken för artros. Denna stelhet är oftast mest påtaglig:  

• På morgonen: Det kan kännas trögt och stelt att komma igång på morgonen.
• Efter stillasittande: Stelheten kan också upplevas efter att man suttit stilla en längre stund under dagen.

Stelheten brukar typiskt sett minska och försvinna inom ungefär 30 minuter efter att man börjat röra på sig.  

Svullnad och nedsatt rörlighet

Artros kan också leda till:

• Svullnad: Den drabbade leden kan bli svullen, antingen på grund av ökad ledvätska eller på grund av inflammation. Vid inflammation kan leden även kännas varm.  
• Nedsatt rörlighet: Rörligheten i den påverkade leden minskar ofta. Det kan bli svårt att böja och sträcka leden fullt ut, vilket till exempel kan göra det svårt att gå i trappor (vid fotledsartros) eller att rulla över steget (vid stortåartros).  

Andra tecken

Utöver de huvudsakliga symtomen kan även följande tecken förekomma:

• Knäppningar och skrapljud (krepitationer): Ljud från leden vid rörelse kan uppstå på grund av de ojämna broskytorna.  
• Benpålagringar (osteofyter): Kroppen kan försöka stabilisera den skadade leden genom att bilda extra ben runt ledkanterna. Dessa pålagringar kan kännas som hårda knölar och kan bidra till smärta och stelhet, samt göra det svårt att hitta passande skor.  
• Muskelsvaghet: Musklerna runt den drabbade leden kan försvagas på grund av smärta och minskad användning.  
• Instabilitetskänsla: Foten eller fotleden kan kännas ostadig eller opålitlig.  
• Hälta: För att undvika smärta kan gångmönstret förändras, vilket leder till hälta.  

En viktig aspekt av artros är att symtomen kan variera kraftigt, både mellan individer och hos samma individ över tid. Det finns inte alltid ett direkt samband mellan hur uttalade artrosförändringarna är på en röntgenbild och hur mycket besvär personen upplever. Vissa personer kan ha tydliga röntgenförändringar men endast lindriga symtom, medan andra kan ha svår smärta trots relativt små förändringar på röntgen. Detta understryker att behandlingen alltid måste utgå från patientens individuella symtom, funktionella begränsningar och mål. Denna variabilitet innebär också att man behöver strategier för att hantera sjukdomen i dess olika faser, med anpassad träning och smärthantering för både bättre och sämre perioder.  

Naprapatisk behandling

Den naprapatiska behandlingen inriktas på att lindra dina symtom och förbättra din funktion. Målet är att minska smärta och stelhet, öka rörligheten och styrkan, samt ge dig verktyg att hantera din artros på bästa sätt i vardagen. Behandlingen hos Naprapatlandslaget är alltid individanpassad utifrån dina specifika besvär, förutsättningar och mål.  

Naprapatisk behandling är ofta multimodal, vilket innebär att vi kombinerar flera olika tekniker för att uppnå bästa resultat. Detta skiljer sig från behandlingar som fokuserar på enbart en metod, som läkemedel eller en specifik övning. Styrkan i naprapatin ligger i att kunna adressera flera aspekter av problemet samtidigt: ledens rörlighet, musklernas spänning och funktion, smärtsignalering samt din egen aktiva roll genom träning och anpassning.

Manuell terapi

Manuell terapi innefattar olika handgreppstekniker som syftar till att återställa normal funktion i leder och muskler:

• Ledjustering (Manipulation): Om vi identifierar specifika leder i foten, fotleden, knät, höften eller ryggen som har nedsatt rörlighet (”låsningar”) och som bedöms bidra till dina besvär, kan vi använda manipulation. Detta är en snabb, kontrollerad impuls med liten kraft och rörelse som syftar till att återställa ledens normala rörlighet. Tekniken ska inte göra ont och kan leda till minskad smärta och muskelavslappning. Manipulation används endast när det bedöms vara säkert och lämpligt för just dig.  
• Ledmobilisering: Detta är ett mjukare alternativ till manipulation där vi istället använder långsamma, rytmiska töjningar för att gradvis öka rörligheten i en stel led. Mobilisering kan också minska smärta och få muskler att slappna av.  
• Traktion: Vid vissa besvär kan vi använda traktion, vilket innebär en försiktig isärdragning av leden. Detta kan ge en känsla av avlastning och lindra smärta.  

Mjukdelsbehandling

Denna del av behandlingen fokuserar på muskler, senor och bindväv:

• Massage: Vi använder olika massagetekniker för att bearbeta spända och ömma muskler i foten, underbenet och vid behov även högre upp i kroppen (t.ex. lår, säte, rygg). Massagen syftar till att öka blodcirkulationen, minska muskelspänningar som kan uppstå som kompensation för smärta eller felbelastning, och lindra smärta.  
• Triggerpunktsbehandling: Triggerpunkter är ömma ”knutor” i muskulaturen som kan ge både lokal och utstrålande smärta. Genom att applicera ett specifikt tryck på dessa punkter kan vi få muskeln att slappna av och minska smärtan.  
• Muskeltöjning/Stretching: Specifik och kontrollerad stretching av muskler som bedöms vara förkortade eller strama (t.ex. vadmusklerna eller musklerna under fotsulan) kan förbättra rörligheten och minska stelhetskänsla. Stretching ingår ofta både i behandlingen på kliniken och i det hemprogram du får med dig.  

Eventuellt dry needling/akupunktur

För vissa patienter kan behandling med tunna, sterila nålar vara ett effektivt komplement:

• Dry needling: Nålar sticks in i spända muskler eller triggerpunkter för att åstadkomma en muskelavslappnande effekt och minska smärta.  
• Akupunktur: Nålar kan även användas enligt akupunkturens principer för att stimulera kroppens egna smärtlindrande system. Inom naprapatin används akupunktur specifikt för besvär från muskler och leder.  

Rådgivning om avlastning och biomekanik

En viktig del av behandlingen är att ge dig kunskap och verktyg för att själv kunna påverka din situation:

• Belastningsanalys och råd: Vi analyserar hur du belastar dina fötter i vardagen och ger råd om hur du kan anpassa aktiviteter, arbetsställningar eller tekniker för att minska den skadliga belastningen på de artrosdrabbade lederna.  
• Skor och inlägg: Vi ger individuella råd om vilka typer av skor som kan vara lämpliga för just dina fötter och din artros (t.ex. stabila skor, skor med god dämpning, rymlig tåbox eller rullsula). Vi bedömer också om du kan ha nytta av prefabricerade eller individuellt anpassade skoinlägg (fotbäddar) för att avlasta smärtande områden, stödja fotvalven eller korrigera felställningar.  

Hur Naprapatlandslaget kan hjälpa dig

På Naprapatlandslaget har vi stor erfarenhet av att utreda och behandla patienter med fotartros och andra besvär från rörelseapparaten. Vi erbjuder ett helhetsperspektiv och individanpassad vård. Om du känner igen dig i beskrivningen av fotartros eller upplever smärta och stelhet i fötterna, vänta inte med att söka hjälp. Ju tidigare du får rätt diagnos och behandling, desto bättre är förutsättningarna för att lindra dina besvär och bromsa sjukdomsförloppet.

Att leva med fotartros behöver inte innebära ett liv i smärta och begränsning. Med rätt kunskap, behandling och egenvård finns goda möjligheter att fortsätta vara aktiv och leva ett fullvärdigt liv. Tveka inte att söka professionell hjälp hos oss på Naprapatlandslaget – vi finns här för att stötta dig på vägen mot en bättre fotfunktion och en smärtfri vardag.

Ole A. Haslestad – Naprapat och Medgrundare Naprapatlandslaget

Ole är legitimerad Naprapat sedan 2003, och har skrivit 4 publikationer/ böcker om hälsa. Han är i dag Marknadschef och skriver artiklar för Naprapatlandslaget, och vidareutbildar även terapeuter. 

Artikelförfattare Ole A. Haslestad