Artros i knäet

Artros i knät

Artros i knät, även kallad gonartros eller knäledsartros, är en sjukdom där brosket i knäleden bryts ner över tid. Knäartros är mycket vanligt och blir vanligare med stigande ålder. Tillståndet kan leda till smärta, stelhet och nedsatt funktion i knät, vilket påverkar förmågan att gå, träna och utföra vardagliga aktiviteter. I denna guide får du en omfattande men lättförståelig genomgång av vad knäartros innebär, vilka symtom du bör känna till, vilka faktorer som kan orsaka artros i knät och vad femoropatellar artros är (en särskild form av knäartros). Vi går också igenom hur knäartros kan behandlas – med fokus på icke-medicinska metoder som träning, fysioterapi och naprapati – samt hur Naprapatlandslaget kan hjälpa dig att lindra symtomen och förbättra knäfunktionen.

Vad är gonartros?

Gonartros är det medicinska namnet på artros i knäleden – en degenerativ förändring i knäledens brosk. I ett friskt knä fungerar ledbrosket som en elastisk stötdämpare och en glatt yta som låter knät böjas och sträckas utan friktion. Vid knäartros bryts brosket gradvis ner och blir tunnare och ojämnare, och tillslut kan det försvinna helt på vissa ställen. När brosket tunnas ut minskar dess stötdämpande förmåga, och benet under kan börja skava mot motstående ben – detta orsakar smärta och stelhet i knät.

Artros är en kronisk ledsjukdom som utvecklas långsamt. Kroppen hinner inte nybilda brosk i samma takt som det slits ned. Förutom brosknedbrytning kan artros medföra att benvävnad runt leden förtjockas och att små benutskott (osteofyter) bildas vid ledkanterna. Ledvätskan kan också öka vid artros, vilket ibland gör knät svullet.

Knäartros räknas som en form av kronisk ledinflammation (osteoartrit). Det innebär att artros inte enbart handlar om “slitage” utan också har en låggradig inflammatorisk komponent i leden. Knäartros finns i olika svårighetsgrader – från lindriga förändringar med knappt märkbara symtom till uttalad broskförlust som kraftigt begränsar rörligheten. Det är ett mycket vanligt tillstånd; knäartros är en av de vanligaste ledsjukdomarna hos befolkningen. Nästan alla människor drabbas i någon led av artros under sin livstid, och knäleden hör till de leder som oftast påverkas.

Symtom på knäartros

Symtomen vid knäartros utvecklas ofta gradvis över flera år. Ett tidigt tecken kan vara mild smärta i knät vid belastning, till exempel när du går långt, går i trappor eller tränar. Smärtan kommer då vid ansträngning och minskar i vila. Efterhand kan besvären tillta och perioder av mer påtaglig smärta och stelhet uppstå.

Vanliga symtom vid knäartros:

Smärta i knät: En djup, ihållande värk i eller runt knäleden som oftast utlöses av rörelse och belastning. Vardagliga aktiviteter som trappgång, att resa sig upp från en stol eller längre promenader kan framkalla smärta. I senare skeden kan knät även värka i vila, särskilt på kvällen eller natten.
Stelhet: Knät känns stelt, särskilt efter att man suttit stilla eller på morgonen. Morgonstelhet förekommer men brukar släppa inom en halvtimme. Ofta minskar stelheten när man “värmt upp” leden genom att röra på sig.
Minskad rörlighet: Artros kan göra det svårare att böja eller sträcka ut knät helt. Man kan till exempel ha svårt att sitta på huk eller sträcka ut benet rakt, vilket tyder på minskat rörelseomfång i leden.
Svullnad: En del får en lätt svullnad i knät, särskilt efter större påfrestningar. Inflammation i leden kan ge värmeökning och vätskeansamling som gör knät svullet. Svullnaden är ofta mild och kan komma och gå.
Ljud från leden: Knastrande eller knakande ljud (krepitationer) i knät när du rör det är vanligt. Ljuden orsakas av ojämna ledytor. De kan kännas obehagliga men är ofarliga i sig.
Känsla av instabilitet: Vissa kan uppleva att knät är svagare eller “viker sig” ibland, särskilt om musklerna runt knät försvagats. Ostadighetskänslan beror ofta på smärta eller nedsatt muskelkontroll.

I början är besvären som sagt milda och märks mest vid hårdare belastning. Med tiden kan smärtan uppstå vid allt lättare aktiviteter och knät kan kännas stelt även i vila. Symtomen varierar ofta över tid – många med artros har bättre och sämre perioder. Man kan ha dagar då knät nästan känns normalt och andra dagar då smärtan är påtaglig. Det är också viktigt att känna till att graden av smärta inte alltid speglar hur mycket artros som syns på röntgen. En person kan ha tydliga artrosförändringar på röntgen utan att ha så stora besvär, medan en annan kan ha mycket ont trots ganska lindriga röntgenfynd.

Orsaker till knäledsartros

Knäartros uppstår vanligtvis genom en kombination av flera faktorer. Här är några vanliga riskfaktorer och orsaker som kan bidra till utveckling av artros i knät:

Ålder och kön: Högre ålder är den starkaste riskfaktorn – artros är mycket vanligare hos äldre än hos yngre. Exempelvis beräknas cirka 10% av personer under 65 år ha knäartros med symtom, och andelen ökar markant i högre åldrar. Även kön har betydelse; kvinnor drabbas oftare än män, särskilt efter menopaus.
Ärftlighet: Genetiska faktorer spelar in. Om nära familjemedlemmar (föräldrar eller syskon) har artros ökar risken att du själv utvecklar det.
Övervikt: Övervikt och fetma ökar belastningen på knälederna. Varje extra kilo kroppsvikt belastar knät ungefär 3–4 gånger extra, vilket på sikt kan påskynda broskförslitning. Dessutom kan övervikt ge upphov till låggradig inflammation i kroppen som kan bidra till artrosprocessen.
Tidigare knäskada: En genomgången knäskada, t.ex. en korsbandsruptur eller meniskskada, ökar risken för artros senare i livet avsevärt. Även frakturer som involverat knäleden eller kraftiga direkttrauman mot knät kan leda till att artros utvecklas.
Tung belastning i arbete: Yrken som innebär upprepad, tung belastning på knäna ger ökad risk för knäartros. Till exempel har byggnadsarbetare och andra som ofta lyfter tungt, arbetar mycket i huksittande ställning eller hoppar/klättrar i jobbet en högre förekomst av knäartros.
Elitidrott: Att ha idrottat på elitnivå inom knäbelastande sporter (som fotboll, hockey eller handboll) kan öka risken för artros, särskilt om man ådragit sig knäskador under karriären. Däremot verkar vanlig motion på måttlig nivå utan allvarliga skador inte öka risken nämnvärt.
Felställningar: Medfödda eller förvärvade felställningar i benen kan göra att brosket slits ojämnt. Om knäna är kraftigt hjulbenta slits ofta insidan av leden mer, och om de är kobenta slits utsidan mer. Denna snedbelastning kan på sikt bidra till artrosutveckling.

Ofta samverkar flera faktorer. Till exempel kan ärftlig benägenhet kombinerat med övervikt och ett fysiskt tungt arbete tillsammans öka risken betydligt. I vissa fall uppstår dock artros utan någon tydlig orsak alls – sjukdomsprocessen är komplex och varierar från person till person.

Femoropatellar artros

Knäleden består av två delar: dels leden mellan lårbenet och skenbenet, dels leden mellan knäskålen och lårbenet (patellofemoralleden). Artros som drabbar leden mellan knäskålen och lårbenet kallas femoropatellar artros, alltså artros i knäskålsleden.

Denna typ av artros ger oftast smärta framtill i knät som förvärras när knät är böjt under belastning. Till exempel brukar det göra ont att gå i trappor (framförallt nedför) eller att resa sig upp från sittande när knäskålen ska glida mot lårbenet. Att sitta på huk en längre stund kan också utlösa smärta i främre delen av knät.

Andra symtom vid femoropatellar artros kan vara att knät känns stelt eller svullet runt knäskålan samt att det knastrar eller knakar när man böjer och sträcker knät. En del kan även uppleva en känsla av att knät hakar upp sig lätt.

Orsakerna till knäskålsartros liknar dem för vanlig knäartros, men tidigare skador på knäskålen spelar ofta en stor roll. En knäskålsfraktur eller att knäskålen någon gång hoppat ur led (luxerat) kan skada brosket och leda till artros år senare. Även efter en främre korsbandsskada/-operation kan belastningen på patellofemoralleden öka så att brosket där slits fortare. I vissa fall kan också muskelobalanser bidra – om lårmusklerna är svaga eller drar snett kan knäskålen hamna ur sitt optimala läge och brosket under den belastas felaktigt.

Behandlingen vid femoropatellar artros följer samma principer som vid annan knäartros. Särskilt fokus läggs ofta på att stärka lårmuskeln på framsidan (quadriceps), så att knäskålen stabiliseras bättre och inte orsakar lika mycket smärta. Ibland kan även tejpning eller särskilda knäskydd för knäskålen användas som komplement för att förbättra knäskålens spårning. Precis som med all artros börjar man med konservativa åtgärder (träning, viktnedgång, avlastning) och överväger operation endast om inget annat hjälper.

Behandling av knäartros

Det finns i dagsläget inget botemedel som kan ta bort artrosen, men det finns många sätt att lindra symtomen och förbättra knäfunktionen. Vanligen kombineras flera metoder för bästa resultat. Här följer en översikt av de vanligaste behandlingsalternativen, med tonvikt på icke-medicinska insatser.

Träning och livsstilsåtgärder

Grundpelaren i behandlingen av knäartros är anpassad fysisk aktivitet och träning. Många tror att en sliten led mår bäst av vila, men i själva verket mår leden bättre av att användas lagom mycket. Studier har visat att regelbunden träning kan minska smärta och öka funktionen hos personer med knäartros. Ofta finns en oro att aktivitet ska “slita ut” leden ytterligare, men det finns inga bevis för att måttlig träning förvärrar artros – däremot leder inaktivitet till försämring. Tvärtom kan träning bromsa artrosutvecklingen: tung styrketräning för benen har till och med visat sig kunna sakta ner eller delvis reparera artrosförändringar i knät.

När du tränar med knäartros är målet att stärka musklerna kring leden och bibehålla/öka rörligheten. Starkare lårmuskler avlastar knät i vardagen eftersom musklerna tar upp en del av krafterna, i stället för att allt belastar brosket. Träningsprogram vid knäartros innehåller ofta styrkeövningar för framsida och baksida lår, samt för höft- och sätesmuskler, eftersom höfternas stabilitet påverkar knäna. Balansövningar kan ingå för att förbättra koordinationen. Även konditionsträning som är skonsam för knät – till exempel cykling eller simning – rekommenderas för att främja konditionen utan att belasta knät för hårt. Man får prova sig fram för att hitta aktiviteter som fungerar; en tumregel är att en viss ömhet under eller efter träning kan vara okej, men smärtan ska ha gått tillbaka till vanlig nivå inom cirka ett dygn.

Viktnedgång är också en viktig åtgärd om du har knäartros och är överviktig. Även en liten minskning i vikt kan göra stor skillnad för belastningen på knäna och därmed minska smärtan. Genom en kombination av träning och bra kostvanor kan du nå en hälsosam vikt som gynnar lederna.

Inom sjukvården erbjuds ofta artrosskola för personer med knäartros. Det är ett program där du under ledning av fysioterapeuter får lära dig mer om artros och hur man tränar på rätt sätt. Artrosskola har visat sig ge goda resultat i form av minskad smärta och ökad funktion för många deltagare. Du kan fråga din vårdcentral om artrosskola på din ort.

Sjukgymnastik och naprapati

Förutom egen träning kan professionell hjälp av en fysioterapeut (sjukgymnast) eller naprapat vara värdefull. Dessa terapeuter är experter på rörelseorganen och kan både lindra smärtan och hjälpa dig stärka knät.

En fysioterapeut kan utforma ett träningsprogram anpassat efter din förmåga och artrosens svårighetsgrad. Du får lära dig övningar för att stärka lårmusklerna, öka knäledens rörlighet och förbättra balans och stabilitet. Fysioterapeuten kan även ge smärtlindrande behandlingar såsom värme, elektrisk stimulering (TENS) eller akupunktur.

En naprapat fokuserar på manuell behandling av muskler och leder. Naprapaten kan göra mjuka ledjusteringar eller mobiliseringar i knät och angränsande leder för att öka rörligheten om det behövs. Dessutom behandlas musklerna runt knät genom massage, stretching och tryck för att minska muskelspänningar. Naprapatin har ett helhetstänk – man undersöker ofta även höft, fot och rygg eftersom problem där kan belasta knät felaktigt.

Forskning och klinisk erfarenhet visar att mycket av smärtan vid knäartros inte kommer från själva brosket, utan från muskler, senor och mjukdelar runt leden. Genom att behandla dessa omkringliggande vävnader, förbättra muskelbalansen och ledens rörelsemönster kan smärtan minska och funktionen förbättras. Naprapater och fysioterapeuter kan också ge råd om hur du ska utföra dina dagliga aktiviteter på ett sätt som skonar knät, samt korrigera eventuella felaktiga rörelsemönster.

Hjälpmedel och avlastning

Som komplement till träning och behandling kan olika hjälpmedel underlätta vardagen. En käpp i motsatt hand kan avlasta det drabbade knät när du går, genom att ta bort en del av belastningen från leden. Knäskydd eller ortoser (stödjande skenor) kan ge ökad stabilitet och lindra smärta vid aktivitet. Till exempel finns avlastande knäortoser som är designade för att lätta trycket på den mest drabbade sidan av knät. Bra skor med stötdämpning är också viktigt – slitna skor bör undvikas. I vissa fall kan individuellt utprovade skoinlägg (ortopediska sulor) hjälpa till att korrigera fotställningen, vilket i sin tur kan ge bättre belastning i knät. Hjälpmedlen ersätter inte träning och rörelse, men de kan vara ett stöd för att klara av aktiviteter när knät är som mest ömt.

Smärtlindring med läkemedel

Läkemedel kan användas för att dämpa smärtan vid knäartros, men utgör oftast endast ett komplement till ovanstående åtgärder. Receptfria smärtstillande som paracetamol eller ibuprofen (NSAID) kan tas vid behov för att lindra värken. NSAID-preparat dämpar inflammation och kan vara effektiva mot artrossmärta, men de bör inte användas kontinuerligt under långa perioder utan läkares ordination på grund av risken för biverkningar.

Vid svårare besvär kan en läkare ge en kortisoninjektion i knät. Kortison är starkt inflammationsdämpande och kan ge tydlig smärtlindring i några veckor upp till ett par månader. Det är dock en tillfällig åtgärd; injektioner bör inte ges för ofta eftersom de kan påverka vävnaderna negativt vid upprepade behandlingar.

Det är viktigt att komma ihåg att inga läkemedel kan bota artros eller återställa förstört brosk – medicinerna lindrar bara symtomen. Därför används de främst för att du ska kunna genomföra träning och vardagsaktiviteter med mindre smärta, snarare än som en fristående lösning.

Kirurgi – sista utvägen

Om smärtan och funktionsnedsättningen blir mycket svår trots rehabilitering kan kirurgi övervägas. Den vanligaste operationen vid långt framskriden knäartros är att ersätta knäleden med en konstgjord led, en så kallad knäprotes. En knäprotesoperation kan i många fall ge en kraftig förbättring av livskvaliteten hos den som haft mycket ont. Det är dock ett stort ingrepp som kräver rehabilitering, och man försöker skjuta på operation så länge som möjligt. Endast en mindre andel av alla med knäartros behöver opereras.

I Sverige får ungefär 16 000 patienter per år en knäprotes på grund av artros, och majoriteten av dem som opereras är i 70–80-årsåldern. Efter en protesoperation följer månader av träning för att återfå styrka och rörlighet. En konstgjord knäled håller oftast i 15–20 år, så yngre patienter kan behöva en ny operation längre fram. Därför görs kirurgi vanligen först när inget annat återstår och besvären är mycket stora.

Hur Naprapatlandslaget kan hjälpa dig

Naprapatlandslaget är en rikstäckande klinikkedja specialiserad på muskel- och ledbehandling, med stor erfarenhet av knäproblem inklusive artros. Hos Naprapatlandslaget får du träffa legitimerade naprapater (och fysioterapeuter) som genomför en noggrann undersökning av ditt knä och närliggande leder. De bedömer rörlighet, muskelstyrka, eventuella svullnader och tar reda på vilka strukturer som bidrar till smärtan. Det är vanligt att smärtan inte bara kommer från själva brosket, utan även från spända muskler eller stelhet i andra leder (som höft eller fotled) som påverkar knät. Naprapaten tittar därför på helheten för att förstå din unika situation.

Därefter läggs en individanpassad behandlingsplan upp. Behandlingen hos Naprapatlandslaget kan innehålla flera komponenter:

Manuell terapi: Med olika handgrepp behandlar naprapaten stela leder och spända muskler. Till exempel utförs ledmobilisering eller justering i knäleden och angränsande leder (som höft eller fotled) för att förbättra rörligheten. Muskler runt knät mjukas upp med massage och töjningar för att minska spänningar. Detta hjälper till att återställa normal rörelse i knät.
Akupunktur: Många Naprapatlandslaget-kliniker erbjuder akupunktur eller så kallad dry needling som ett komplement för smärtlindring. Tunna nålar sätts då in på utvalda punkter kring knät för att stimulera kroppens eget smärtlindringssystem och minska muskelspänningar. Akupunktur kan för en del patienter ge god smärtlindring vid artrosbesvär.
Rehabiliteringsträning: En central del är att hjälpa patienten med rätt träning. Naprapatlandslaget guidar dig i övningar som stärker lår- och sätesmuskler, förbättrar rörligheten och stabiliteten i knät. Du får ett personligt träningsprogram att följa hemma, och naprapaten följer upp dina framsteg vid återbesök. Genom kontinuerlig träning ökar du successivt styrkan och funktionen i knät, vilket ofta leder till mindre smärta.
Rådgivning: Utöver själva behandlingen får du råd om hur du bäst hanterar din knäartros i vardagen. Naprapaten kan ge tips på alternativ träning (som cykling i stället för löpning om det passar bättre), hur du kan anpassa ditt arbete eller fritidsaktiviteter för att undvika överbelastning, och vad du själv kan göra för att förebygga att besvären förvärras. Vid behov kan naprapaten också rekommendera eller förse dig med lämpliga hjälpmedel – till exempel avlastande inlägg i skorna om det behövs för att korrigera fotställningen.

Genom denna kombination av insatser strävar Naprapatlandslaget efter att minska smärtan och förbättra rörligheten i ditt knä. Målet är att du ska kunna använda knät i din vardag och fortsätta med de aktiviteter du gillar, trots den artros som finns. Många patienter märker en tydlig förbättring efter några veckors behandling och träning – minskad smärta, bättre rörelseförmåga och ökad styrka kring knät.

Sammanfattningsvis kan knäartros vara utmanande, men med rätt kunskap och rätt åtgärder går det att leva ett aktivt liv även med “förslitna” knän. Träning, fysioterapi/naprapati och livsstilsändringar är hörnstenarna i behandlingen, och vid behov finns hjälp att få hos professionella som Naprapatlandslaget. Med deras stöd kan du optimera din knäfunktion och få en smärtfriare vardag trots artros i knät.

Artikelförfattare

Ole A. Haslestad är legitimerad Naprapat sedan 2003, och har skrivit 4 publikationer/ böcker om hälsa. Han är i dag Marknadschef och skriver artiklar för Naprapatlandslaget, och vidareutbildar även terapeuter.

Artikelförfattare Ole A. Haslestad