Tumbasartros

Har du ont vid basen av tummen när du greppar eller vrider om en nyckel? Det kan bero på tumbasartros – en form av ledslitage i tummens basled. I den här guiden får du en klar bild av vad tumbasartros är, vilka symtom och orsaker som finns, och framför allt hur Naprapatlandslaget kan hjälpa dig med behandling. Vi går igenom olika behandlingsmetoder som naprapati, ledmobilisering, massage, träningsövningar och andra tekniker. Du får också råd om egenvård och förebyggande åtgärder (även om fokus ligger mindre på detta) samt information om när det är dags att söka professionell hjälp. Texten är upplagd med tydliga rubriker och punktlistor för att göra det lätt att hitta och förstå informationen.

Låt oss börja med grunderna – vad är tumbasartros?

Vad är tumbasartros?

Tumbasartros (artros i tummens basled) är en kronisk ledsjukdom som drabbar leden vid tum­mens bas, där tum­mens mellanhandsben möter ett av handlovens ben (trapeziumbenet). I denna led, även kallad CMC-1-leden, bryts ledens brosk gradvis ned över tid. När brosket tunnas ut och försvagas, minskar det stötdämpande lagret mellan benändarna. Resultatet blir ökad friktion i leden, vilket kan leda till smärta, stelhet och nedsatt funktion i tummen. Tumbasartros kallas ibland även rhizarthrosis eller bara ”artros i tummen”. Det är en av de vanligaste artrosformerna i handen.

Vem drabbas och varför?

Alla kan drabbas av tumbasartros, men det är vanligast hos kvinnor efter 45–50 års ålder. Faktum är att upp till var fjärde kvinna i medelåldern utvecklar tumbasartros, medan män drabbas mer sällan (omkring hälften så ofta som kvinnor). Det är inte helt klarlagt exakt varför vissa får artros i tummens basled, men forskning och klinisk erfarenhet pekar på flera riskfaktorer och orsaker:

• Ålder: Slitage i lederna ökar med stigande ålder. Brosket har utsatts för många års belastning och förnyas långsammare när vi blir äldre.
• Kön och hormoner: Kvinnor, särskilt efter klimakteriet, drabbas oftare. Hormonella förändringar kan påverka ledbrosket och ledernas stabilitet.
• Ärftlighet: Genetiska faktorer kan spela roll. Om nära familjemedlemmar haft artros i händerna ökar risken för att du också drabbas.
• Överbelastning och yrke: Långvarig eller ensidig belastning av tummen kan påskynda broskets nedbrytning. Personer med yrken eller hobbyer som kräver mycket arbete med händer och tumgrepp (till exempel elektriker, frisörer, hantverkare eller textilarbetare) kan löpa högre risk. Även idrottare som belastar tummarna mycket (exempelvis vid klättring eller racketsporter) kan påverkas.
• Tidigare skador: En gammal skada eller fraktur i tummen eller handleden kan leda till att leden blir instabil eller att brosket tar skada, vilket senare kan utvecklas till artros. Till exempel anses en tidigare stukning eller fraktur i tumbasen öka risken.
• Övervikt: Övervikt kopplas oftare till artros i knän och höfter, men det finns också viss koppling mellan övervikt och handartros. Övervikt kan ge upphov till låggradig inflammation i kroppen och högre belastning på leder generellt.

Det är viktigt att poängtera att tumbasartros utvecklas långsamt. Brosket blir gradvis ojämnt och tappar höjd under flera år innan märkbara symtom uppstår. I tidiga skeden kan kroppen ibland kompensera så att man inte märker av problemen, men med tiden brukar besvären öka.

Vanliga symtom vid tumbasartros

Symtomen vid tumbasartros börjar ofta smygande. Till en början kan besvären komma och gå, för att med tiden bli mer ihållande. Typiska tecken på tumbasartros inkluderar:

• Smärta i tumbasen: Det vanligaste symtomet är ömhet eller värk vid basen av tummen, precis där tummen möter handleden. Smärtan kan först uppträda vid aktivitet – till exempel när du greppar, nyper eller vrider något med kraft. Vanliga situationer som kan göra ont är att vrida om en nyckel, öppna en burk, lyfta ett tungt föremål som en full mjölkkartong eller bära en kasse. Efter hand kan smärtan även kännas i vila om artrosen förvärras. I senare skeden är det inte ovanligt med vilovärk som kan störa sömnen.
• Stelhet och nedsatt rörlighet: Många upplever att tummen känns stel, särskilt på morgonen eller efter att handen varit stilla en längre stund. Det kan vara svårt att röra tummen i vissa riktningar, och rörelseomfånget (hur långt du kan sträcka eller spreta med tummen) kan minska. Att spreta isär tummen från pekfingret eller föra tummen ut från handen kan kännas begränsat.
• Svullnad och ömhet: Leden vid tumbasen kan bli svullen och öm vid beröring. Ibland kan området kännas lite varmare än omgivande vävnad, särskilt om det pågår en inflammation i leden. Svullnaden är ofta måttlig men märkbar, och kan komma efter mycket användning av handen.
• Kraftnedsättning: Artros i tumbasen leder ofta till en försvagad greppstyrka. Det märks t.ex. som att nypgreppet mellan tumme och pekfinger blir svagare. Saker kan kännas tunga att hålla i mellan tumme och finger, och finmotoriska uppgifter (som att knäppa knappar eller vrida upp ett lock) kan bli svårare. Du kan uppleva att du tappar föremål lättare eller har svårt att öppna handen fullt efter att ha hållit i något stadigt.
• Smärtreaktion vid belastning: Typiskt för tumbasartros är belastningssmärta – det gör ont när du belastar leden, till exempel vid ett kraftigt nypgrepp eller när du vrider/vrickar handen i ytterlägen. Att vrida en dörrknopp eller lyfta något tungt mellan tumme och fingrar kan utlösa smärta direkt eller efteråt.
• Eventuell felställning i tummen: I mer avancerade fall kan tummen börja ändra ställning. En klassisk förändring är att tummen drar sig in mot handflatan och att leden bredvid (grundleden på tummen, MCP-leden) blir överrörlig och kanske översträckt. Detta kallas ibland ”Z-deformitet” av tummen – basleden kollapsar något och leden ovanför hypersträcks. Felställningar uppkommer främst i sena stadier och är ofta förenade med kontinuerlig värk.

Symtomen kan alltså variera från milda till svåra. I lindriga fall kanske du bara känner lite stelhet och molande värk som kommer då och då, och det går att fortsätta med vardagssysslor med viss försiktighet. I svårare fall kan smärtan vara konstant, även i vila, och greppsvagheten tydligt hindra dig i vardagen. Det är också vanligt att symtomen först är intermittenta (kommer periodvis), för att sedan bli mer konstanta över tid. Om du känner igen flera av dessa symtom kan det vara tecken på tumbasartros.

Behandling av tumbasartros hos Naprapatlandslaget

Tumbasartros går inte att bota helt eftersom det handlar om förslitningar i brosket, men rätt behandling kan bromsa utvecklingen, lindra smärta och förbättra handens funktion avsevärt. Grundprincipen för behandling av tumbasartros (och artros generellt) är att avlasta det som gör ont när det behövs, men inte sluta använda leden helt. Tvärtom mår leden och omgivande muskler bra av rörelse och träning i lagom dos. En aktiv behandling där man kombinerar rörelseträning med smärtlindrande åtgärder ger ofta bäst resultat.

Naprapatlandslaget erbjuder professionell hjälp genom flera behandlingsmetoder som anpassas efter just dina besvär och behov. En naprapat är specialist på rörelseapparaten (muskler och leder) och använder både manuella tekniker (hands-on behandling) och träningsråd för att återställa normal funktion. Nedan följer en detaljerad genomgång av de behandlingsmetoder Naprapatlandslagets terapeuter kan använda vid tumbasartros:

Naprapati – helhetsinriktad behandling

Naprapati är själva grunden i Naprapatlandslagets vårdfilosofi. Det är en manuell behandlingsform som tar ett helhetsgrepp på kroppen. En naprapat ser till hela rörelseapparaten: inte bara den specifika leden som gör ont, utan också kringliggande muskler, senor och andra leder som kan påverka eller påverkas av problemet. Till exempel kan smärta i tummen göra att du avlastar handen på ett visst sätt, vilket i sin tur kan ge spänningar i underarmen eller ändrat rörelsemönster i axel och nacke. Naprapaten undersöker därför både lokal funk­tion i tummen och mer övergripande faktorer.

Hos Naprapatlandslaget börjar behandlingen alltid med en noggrann undersökning. Terapeuten kommer att ställa frågor om dina symtom, när de uppkommer och vad som förvärrar eller lindrar dem. Sedan görs tester av rörlighet, muskelstyrka och smärta i handen, tummen och eventuellt även i arm och nacke. Syftet är att bekräfta att det rör sig om artros i tumbasen samt att se om det finns andra bidragande orsaker (såsom överbelastade muskler eller nervpåverkan). När den underliggande orsaken till smärtan är identifierad lägger naprapaten upp en behandlingsplan tillsammans med dig.

Naprapatlandslagets naprapater använder en kombination av tekniker för att behandla tumbasartros, inklusive ledjusteringar, ledmobilisering, mjukdelstekniker (till exempel massage och stretching) och även råd om träning och ergonomi. Målet är att återställa normal funktion i leden och omkringliggande strukturer, minska smärtan och förbättra din förmåga att använda handen i vardagen. Behandlingen är alltid individanpassad – naprapaten väljer de metoder som passar bäst för dig beroende på hur uttalade dina besvär är, din allmänna hälsa och vad du själv känner dig bekväm med.

Kort sagt tar naprapatin ett helhetsgrepp där både symtomen behandlas och bakomliggande faktorer adresseras. Nedan beskriver vi några av de specifika tekniker och åtgärder som kan ingå i behandlingen hos Naprapatlandslaget.

Ledmobilisering och justering av tummens leder

En central del i naprapatin är att behandla lederna för att förbättra rörlighet och minska smärta. Vid tumbasartros blir CMC-leden (tumbasleden) ofta stel och rör sig inte normalt på grund av broskförändringarna och eventuell smärtbetingad muskelskydd. Detta kan leda till att leden rör sig i felaktiga banor eller blir ännu mer överbelastad.

Ledmobilisering är en teknik där naprapaten med sina händer för den drabbade leden genom mjuka, kontrollerade rörelser inom smärtfria gränser. Mobilisering syftar till att öka rörligheten successivt, stretcha ut ledkapseln och stimulera brosket och ledvätskan i leden. För tumbasleden kan naprapaten exempelvis greppa om tumbenet och försiktigt gunga eller dra i leden (traction) för att skapa mer utrymme och minska trycket mellan ledytorna. Denna traktion och rörelse kan lindra smärtan tillfälligt genom att avlasta de känsliga ytorna och öka cirkulationen till brosket. Mobilisering utförs vanligtvis utan hastiga rörelser och är skonsamt – det kan upplevas som en behaglig töjning av leden. Patienten brukar känna att tummen känns lite mjukare och rörligare efteråt.

Justering (manipulation) är en annan ledbehandling som naprapater är utbildade i. Det innebär en snabb, liten rörelse i en specifik riktning i leden (ofta hörs ett litet knäpp eller knak), med syftet att frigöra en låsning och öka rörligheten om det finns en led som ”fastnat”. I ryggrad och nacke är justeringar vanliga, men i små leder som tummen använder man oftast hellre mobilisering. I vissa fall kan dock naprapaten göra en mycket liten, snabb justering av tumbasleden eller närliggande led om det bedöms hjälpa – det kan omedelbart ge en känsla av ökad rörlighet och minskad spänning. Justering utförs alltid med stor försiktighet och endast om det är lämpligt för patienten. Om du som patient är obekväm med tanken på ”knakningar” så använder naprapaten istället andra metoder – det finns alltid alternativ.

Genom ledbehandling (mobilisering/justering) strävar Naprapatlandslagets terapeuter efter att återfå så normal rörelse som möjligt i tumbasleden. Bättre rörlighet kan minska smärtsamma belastningspunkter i leden och förbättra handens funktion. Det kan också förhindra att omkringliggande leder blir överbelastade som kompensation. Ofta kombineras ledmobilisering med muskelbehandling, vilket vi tar upp härnäst.

Massage och mjukdelstekniker

Förutom själva leden påverkar tumbasartros även muskler, senor och mjukdelar runt omkring. När något gör ont tenderar kroppen att spänna sig som skydd. Vid smärta i tummen kan du omedvetet börja använda handen annorlunda, vilket leder till muskelspänningar i till exempel tummens muskler (thenarmuskulaturen) och underarmens muskler som styr tummen och handleden. Dessa kompensatoriska spänningar kan i sig orsaka värk och stelhet i handen och till och med uppåt i armen. Dessutom kan kronisk artros smärta göra musklerna svagare över tid.

Naprapatlandslagets terapeuter använder därför massage och andra mjukdelstekniker som en viktig del av behandlingen. Genom massage ökar blodcirkulationen i området, spända muskler mjukas upp och eventuella triggerpunkter (extra ömma punkter i spända muskler) kan behandlas. I praktiken kan naprapaten massera området vid tummens bas, handloven och musklerna i tummen (som muskeln vid tummens web mellan tumme och pekfinger, eller musklerna i tummens boll vid handflatan). Också underarmens muskler på tumsidan (radiala sidan av underarmen) kan masseras eftersom de påverkar handledens och tummens rörelser.

Mjukdelstekniker kan även inkludera stretching av muskler och senor, samt olika trycktekniker. En vanlig teknik är att trycka och hålla på spända punkter (triggerpunkter) tills muskeln slappnar av. Naprapaten kan sträcka ut tummens muskulatur genom att försiktigt dra isär tummen från handen och därmed töja musklerna som har blivit korta och spända. Ibland används också tvära friktioner, en teknik där man gnider över en sena eller muskel med små rörelser för att öka cirkulation och förbättra vävnadskvaliteten (det kan vara aktuellt om det samtidigt finns en irritation i en sena nära tumbasen).

Effekterna av massage och mjukdelsbehandling vid tumbasartros är flera: smärtlindring (många upplever att det gör ”skönt-ont” och sedan släpper smärtan något), bättre rörlighet tack vare minskad muskelspänning, och ökad lokal genomblödning vilket främjar läkning och rörlighet i leden också. Dessutom är det avslappnande för handen och kan minska stressen som konstant smärta ger.

Naprapatlandslaget kombinerar ofta ledbehandling och mjukdelsbehandling i samma session – till exempel kanske behandlingen börjar med massage för att värma upp och mjuka upp musklerna, följt av mobilisering av leden när musklerna slappnat av. Detta ger en synergieffekt där varje del av behandlingen underlättar nästa.

Akupunktur för smärtlindring

Naprapatlandslaget erbjuder även akupunktur som ett komplement till den övriga behandlingen. Akupunktur innebär att mycket tunna nålar sätts i specifika punkter i kroppen för att uppnå smärtlindring och muskelavslappning. Inom västerländsk medicin förklaras effekten med att nålsticken stimulerar nerver som i sin tur signalerar till hjärnan att frisätta smärtlindrande ämnen (endorfiner) samt öka blodflödet lokalt.

Vid tumbasartros kan akupunktur användas för att dämpa smärtan i tummen och förbättra rörligheten i samband med övrig behandling. Naprapaten kan sätta några nålar nära tumbasleden och eventuellt i underarmsmuskulaturen för att påverka smärtsignalerna från området. Behandlingen är oftast relativt bekväm – nålsticken känns knappt, möjligen som ett litet myggbett, och när nålarna sitter på plats vilar man i kanske 15–20 minuter. Under den tiden kan en avslappning infinna sig i handen och armen. En del patienter känner omedelbar smärtlindring efter akupunktur, för andra kan effekten komma gradvis med upprepade behandlingar.

Akupunktur används främst som smärtlindring och kombineras med de aktiva metoderna (träning, mobilisering etc.). Det är frivilligt – om du är skeptisk mot nålar behöver du givetvis inte ta den delen av behandlingen. Men många uppskattar akupunktur som ett komplement, särskilt om smärtan har varit svår. Naprapatlandslagets personal är utbildade i medicinsk akupunktur och ser till att det sker under hygieniska och trygga former.

Andra behandlingsmetoder och tekniker

Utöver de huvudmetoder som nämnts ovan kan Naprapatlandslagets terapeuter använda sig av ytterligare tekniker beroende på behov:

• TENS/Elektrisk stimulering: Ibland kan man använda TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), en apparat som skickar svaga elektriska impulser via elektroder på huden, för att lindra smärta. Impulserna blockerar smärtsignalerna och kan ge tillfällig smärtlindring. Naprapaten kan placera små elektrodplattor vid tummen/handleden under en stund av behandlingen om det bedöms hjälpa.
• Ultraljudsbehandling: Therapeutisk ultraljud är en metod där ljudvågor appliceras i området för att öka blodcirkulation och minska stelhet i mjukvävnad. Det används mer sällan för just artros, men vid behov (t.ex. om det finns en samtidig inflammation i en sena) kan det användas som komplement. Naprapatlandslaget har tillgång till diagnostiskt ultraljud på vissa kliniker för att bedöma mjukdelsskador, men artros syns bäst på röntgen, så diagnostiskt ultraljud används mest för att utesluta andra skador.
• Stötvågsbehandling: Stötvåg (även kallat shockwave) är mer känt för behandling av sen- och muskelbesvär, men i vissa fall kan radial stötvåg användas runt en artrosdrabbad led för att stimulera vävnaderna och blodflödet. Det finns viss evidens för att stötvåg kan lindra smärta vid artros genom att påverka smärtreceptorer och öka cirkulationen. Om du till exempel har utvecklat en inflammation i muskelfästen runt tummen kan stötvåg vara aktuellt. Denna metod används dock inte som förstahandsval vid tumbasartros, men Naprapatlandslaget har utrustningen om det skulle behövas.
• Tejpning (kinesiotejp eller stödband): Naprapaten kan applicera speciell tejp på handen och tummen för att avlasta tumbasleden mellan behandlingstillfällena. Kinesiotejp kan sättas i ett mönster som ger ett lätt lyft åt mjukdelarna och stöd åt leden utan att hindra cirkulation eller rörelse helt. Många patienter känner att tejpningen ger en känsla av stabilisering och minskad smärta vid aktiviteter. Tejpningen är vattentålig och kan ofta sitta kvar några dagar. Naprapaten kan även visa dig hur du själv sätter på enklare stödband eller tejp om det behövs vid till exempel trädgårdsarbete eller annan påfrestande aktivitet.
• Utprovning av ortos (tumstöd): Även om naprapater i första hand jobbar med händerna och övningar, kan de ge råd om användning av en tumortos – det vill säga ett stödbandage eller en skena för tummen. Ett tumstöd avlastar tumbasleden genom att hålla tummen i ett bra läge och begränsa smärtsamma rörelser. Naprapatlandslaget kan hjälpa dig att prova ut ett lämpligt handleds- eller tumstöd (vissa kliniker har enkla modeller tillgängliga, annars får du råd om vad du kan köpa på apotek eller via en arbetsterapeut). Att bära en ortos vid behov, till exempel under tyngre belastning eller på natten om du har ont, kan ge leden vila och smärtlindring.
• Ergonomisk rådgivning: En viktig del av behandlingen är rådgivning om hur du använder din hand i vardagen. Naprapaten kan gå igenom typiska moment i ditt liv eller arbete som triggar smärtan och föreslå lösningar. Det kan handla om att använda andra grepp (t.ex. hålla ett föremål med hela handen istället för med nypgrepp mellan tumme och finger), använda hjälpmedel som greppförstorare på pennor eller bestick, eller planera in pauser oftare när du jobbar med händerna. Små förändringar i hur du utför vardagsaktiviteter kan göra stor skillnad i hur ofta tumbasleden blir irriterad. Naprapatlandslagets erfarenhet av många patienter gör att de kan dela praktiska tips som du kanske inte tänkt på själv.

Som du märker finns det en verktygslåda av behandlingsmetoder som kan kombineras för bästa effekt. Naprapatlandslagets styrka är att de kan erbjuda en bred behandlingsplan – kanske får du ledmobilisering och massage på kliniken, akupunktur för smärtlindring, plus hemövningar och råd att följa upp. Denna helhetssyn gör att både symtomen lindras och orsakerna adresseras.

När ska man söka professionell hjälp?

Många försöker uthärda smärtan i tummen ett tag och kanske tänker att ”det går nog över av sig självt”. Men tumbasartros är ett tillstånd där tidig insats kan göra stor skillnad. Du bör söka professionell hjälp (hos till exempel en naprapat, fysioterapeut eller läkare) om:

• Smärtan varar längre än ett par veckor: Om du haft ont i tumbasen i mer än 2–4 veckor trots egenvård och vila, är det klokt att få det undersökt. Långvarig eller tilltagande smärta tyder på att det finns en underliggande orsak som behöver adresseras.
• Vardagen påverkas: När du märker att du börjar avstå från eller inte klarar av vanliga sysslor på grund av tummen (t.ex. att du inte kan öppna dörrar, bära saker, skriva på tangentbordet eller utföra ditt jobb utan svårighet) – då är det dags att söka hjälp. Du ska inte behöva acceptera en ständigt försämrad funktion; behandling kan ofta förbättra din handstyrka och förmåga betydligt.
• Vilovärk eller nattlig smärta uppstår: Om smärtan inte längre bara kommer vid aktivitet utan även i vila, eller om du vaknar på natten av att tummen värker, bör du kontakta vården. Vilovärk kan vara ett tecken på att inflammationen i leden är aktiv eller att artrosen är mer framskriden. Professionell hjälp kan då vara nödvändig för smärtlindring och eventuell medicinsk behandling.
• Svullnad och rodnad: En viss svullnad är vanlig, men om leden är mycket svullen, röd och kanske varm kan det röra sig om en inflammation eller artrit som kan behöva särskild behandling (ibland kortisoninjektion eller läkemedel). Det kan också vara tecken på en annan diagnos. Låt en kunnig person bedöma situationen.
• Misstänkt skada eller akut försämring: Om smärtan började akut efter ett trauma (t.ex. du föll och tog emot dig på handen) bör man utesluta fraktur eller ligamentskada – sök läkare akut i sådant fall. Men om det inte var en skada och smärtan ändå plötsligt blivit mycket värre, är det bra att låta någon undersöka så att inget annat tillstött, som t.ex. en spricka eller samtidig senskada.
• Ingen förbättring trots egen träning: Om du redan försökt med egenvårdsåtgärder och kanske tränat enligt råd du hittat (eller efter en artrosskola) men ändå inte blir bättre, kan en naprapat eller fysioterapeut göra en ny bedömning och justera behandlingen. Ibland behövs mer specialiserade åtgärder för att komma vidare.

Generellt kan man säga: hellre söka hjälp tidigt än för sent. Vid tidiga symtom på tumbasartros kan en naprapat ge råd och behandling som potentiellt bromsar förloppet och hindrar onödigt lidande. Om du väntar tills smärtan är mycket svår och musklerna försvagats markant, kan rehabiliteringen ta längre tid (även om det fortfarande går att få bra resultat).

Hur Naprapatlandslaget kan hjälpa dig

Kom ihåg att du inte behöver vänta tills smärtan blir outhärdlig innan du söker hjälp. Ju tidigare du tar tag i problemet, desto lättare är det oftast att behandla. Naprapatlandslaget har 73 kliniker runtom i landet med erfarna naprapater (och även fysioterapeuter och kiropraktorer) som är vana vid att behandla både akuta och kroniska besvär i muskler och leder – inklusive tumbasartros. Du kan boka en tid utan remiss. Vid ditt besök kommer terapeuten att lyssna på din historia, undersöka tummen noggrant och förklara vad som troligen orsakar dina besvär. Om det är tumbasartros kan Naprapatlandslaget erbjuda en skräddarsydd behandlingsplan enligt det vi beskrivit i denna guide: manuella behandlingar för att minska smärtan och öka rörligheten, träningsövningar för att stärka handen, samt råd för din vardag. Målet är att hjälpa dig till en så smärtfri och funktionell vardag som möjligt.

Tveka inte att söka hjälp – det kan göra stor skillnad i livskvalitet att återfå greppstyrka och slippa konstant värk i tummen. Med rätt behandling och egen insats kan många med tumbasartros fortsätta göra det de älskar, utan att låta tummen sätta stopp.

Artikelförfattare

Texten är skriven av naprapat Silje Moland, med stöd i böckerna ”Reumatologi” av Lars Klareskog, Tore Saxne, Yvonne Enman och ”Painless” av Naprapatlandslaget. Stor medicinsk encyklopedi och forskning.no har också använts. 

Naprapat Silje Moland